|
 
Nyväckt intresse för gammalt bruk av boskapsvaktande hundar
av
Susanne Edlund
Fähunden från Dalsland
För inte alltför länge sedan fanns en storvuxen boskapshund vars användning som ”fähund” finns beskriven i Svensk litteratur ifrån mitten av 1700-talet. Dalbohunden; en svensk boskapsvaktare som försvarade tamboskap på vallgång mot vargar och björnar. Dalbohunden sägs ha funnits här i Sverige ända till slutet av 1800- talet då den förmodas ha dött ut av orsaker somt rabies, hundskatt samt de kraftigt decimerade rovdjurstammarna.Sverige har sedan dess haft en hårt reglerad tillväxt av våra större rovdjur, och har därför inte heller haft något stort behov av boskapsvaktande hundar.
Svensk rovdjurspolitik idag
Det övergripande målet för Sveriges rovdjurspolitik ”sammanhållen rovdjurspolitik” är att svenska staten tar ansvar för att arterna björn, järv, lo, varg och kungsörn ska finnas i så stora antal att de långsiktigt kan leva kvar i den svenska faunan. Detta innebär att det ska finnas livskraftiga bestånd och att de ska kunna sprida sig till, för dem, naturliga områden.
Den Skandinaviska vargstammen t ex uppskattas ha vuxit i antal från endast ett tiotal individer 1990 till över 120 individer vintern 2006/2007. I takt med att rovdjuren ökat i antal och utbredning har också antalet rovdjursangrepp på tamdjur ökat i Sverige. Den trenden kommer sannolikt att fortsätta om rovdjuren fortsätter att öka i antal och sprida sig till nya områden.
Vad kan vi själva göra för att skydda våra tamdjur
På flera håll i Europa och Asien har man lång erfarenhet av att leva sida vid sida med rovdjur. Där har folk på landet tvingats lösa rovdjursfrågan själva, utan hjälp eller bidrag från myndigheter. Ett av de naturligaste och kanske både billigaste och effektivaste sätten man skyddat sina tamdjur på är med boskapsvaktande hundar. Hundarna lever tillsammans med tamdjuren natt och dag och vaktar dem mot potentiella faror som tjuvar och rovdjur. Precis som när vi tidigare hade många rovdjur här i Sverige och använde Dalbohunden som ”fähund”.
Boskapsvaktande hundar - en vinn/vinn situation
Att återinföra användandet av boskapsvaktande hundar i Sverige skulle säkert kunna bli en vinn/vinn situation både för bevarandet av dessa ibland utrotningshotade herdehundraser, tamboskapen och deras ägare, men också för rovdjuren och för bevarandet av livskraftiga rovdjursstammar i Sverige. Vargen t ex går inte i närkamp med en stor och respektingivande herdehund om den kan få tag på ett mer lättfångat byte i skogen. Den går med största sannolikhet istället vidare i sin jakt på bytesdjur och slipper då riskera att bli skadad eller rentav skjuten.
Kangalhunden - en boskapsvaktare formad av naturen i sitt hemland Turkiet
Kangalhunden är en av de få boskapsvaktande herdehundsraserna som fortfarande i dag används i arbete i sitt ursprungsland. Kangalhunden anses i sitt hemland vara den bästa och pålitligaste boskapsvaktande herdehunden som finns att tillgå idag.Kangalhunden har nationalskattstatus i Turkiet och är speciellt uppskattad och hyllad i Kangal i Sivas-provinsen där den har sina rötter. Sivas-provinsen är den näst största provinsen i Anatolien eller Mindre Asien som är den halvö i sydvästra Asien som upptar större delen av Turkiet. Landskapet domineras av höga bergskedjor och vidsträckta dalar. Kangalhunden har varit de Turkiska lantbrukarnas arbetskamrat genom århundraden. Den har formats av naturen i området till en hund med stor potential som boskapsvaktare. Detta har visat sig genom att den klarat av det mycket hårda arbete den ställts inför på den Anatoliska högplatån med stora temperaturskillnader, skiftande terräng och varierande höjdskillnader. Lägg därtill en stor population av rovdjur, och då främst vargflockarna i området så kan man förstå hur dessa hundar har utvecklats genom århundraden till en oersättlig boskapsvaktare för sina ägare.
Kangalhunden - i alla Värlsdelar
Det är inte förvånande att just Kangalhunden idag finns representerad över hela världen! Den används som boskapsvaktare i Afrika, Australien, Amerika, Asien samt delar av Europa.
I Afrika använder man Kangalhundar som viltvårdare med stor framgång. I ett projekt för att bevara den vackra men också utrotningshotade Geparden har man i Namibia aktivt använt herdehundar sedan 1994. Cheeta Conservation Found (CCF) som driver projektet, placerar ut Kangalvalpar hos djurägare med intresse för att delta i projektet. Hundarna växer upp med tamboskapen och integreras då på ett för dem naturligt sätt med boskapen. Hundarna skyddar sedan instinktivt sina flockmedlemmar mot angrepp av t ex geparderna. Detta medför i sin tur att geparderna inte fångas i olika fällor och eller skjuts i lika stor utsträckning av de som äger boskapen. Utvärderingar som gjorts inom projektet på hundar som är utplacerade hos djurägare mellan 1994 och år 2002 visade att hundarna var mycket effektiva och minskade förlusterna av tamdjur tagna av rovdjur avsevärt. Nästan tre fjärdedelar av de djurägare som svarat på enkäterna rapporterade en stor minskning av förluster efter att de skaffat en boskapsvaktande hund. Majoriteten av djurägarna svarade också ja på frågan om de ansåg det ha varit ekonomiskt fördelaktigt med hundarna. Av liknande undersökningar som gjorts i Turkiet har man kunnat visa att hundarna är både effektiva och medför avsevärda ekonomiska vinster för djurägarna. Läs mer på om projektet på www.cheetah.org
Kangalhunden - introducerad som boskapsvaktare i Sverige
Svenska KangalSällskapet (SKS) är en ideell förening (rasklubb) som bildades för några år sedan för att aktivt kunna medverka till bevarandet av Kangalhunden som en arbetande herdehund, samt att introduceras rasen som en sådan även i Sverige. Än så länge är rasen ”liten” i Sverige med endast ett fåtal individer i arbete. SKS motto är att Utbilda Informera och Bevara. Vi vill kunna förmedla både teoretiska och praktiska kunskaper om rasen till dem som är intresserade och i behov av en boskapsvaktande hund i Sverige. SKS kan också förmedla kontakter till uppfödare som har kangalhundar lämpade för arbete. SKS samarbetar med andra Kangalklubbar och enskilda personer utomlands med lång erfarenhet av rasen och arbetande Kangalhundar.
Kangalhundarna på Lumshedens Fäbod
På Lumshedens Fäbod som ligger på gränsen mellan Dalarna och Gästrikland har man framgångsrikt använt sig av just Kangalhundar de senaste åren. Dessa hundar är också vad vi vet de enda boskapsvaktande hundarna i Sverige som går med tamdjur fritt, utan hägn. De följer med de ca 90 får och getter som finns på fäboden sommartid dygnet runt ute på skog- och vallbete, och sover tillsammans med djuren nattetid i skogen. Förutom att fäboden ligger mitt emellan två vargrevir finns mycket björn i området. Hundarna har fått visa sin potential bl a genom att vid två tillfällen avvisa björn som var på väg in i området. Ägaren bevittnade själv den ena händelsen som skedde en eftermiddag då han gått ut för att möta upp djuren som var på hemväg till fäboden. Han såg på ca 100 meters avstånd hur den ena av hans hundar som var med instinktivt reagerade på situationen som utan hundens agerande hade kunnat bli allvarlig. Tiken satte full fart mot en björn som kom gående på stigen rakt emot honom själv. Ungefär 50 meter framför björnen vek hon blixtsnabbt och smidigt av in i skogen för att plötsligt dyka upp ca en meter bakom björnen med några grova skall. Hon överraskade björnen som genom hennes agerande snabbt omdirigerades. Hon följde sedan tyst efter björnen och var borta i ca tio minuter innan hon kom tillbaka som om detta med att omdirigera björnar var vardagsmat för henne. Ägaren Tomas Eriksson blev mycket imponerad av hennes lugna och säkra agerande och tycker att hon gjorde en precis lagom avvägd insats. Tomas Eriksson och hans sambo Anna Brodin är överlag mycket nöjda med de två kangalhundar de har idag men kommer inom kort även att skaffa en hanhund. De befarar att få ökade problem med varg i år och vill minska oron också för hundarnas säkerhet genom uppbackning av en hanhund.
Kangalhundarna på Lumsheden i arbete
Hundarna markerar in sitt revir dels genom urinmarkeringar men också genom att ofta tala om att de finns i området genom att högljutt skälla. Skallen ekar lång väg i skogen runt fäboden, speciellt i skymningen strax innan den ljusa sommarkvällen övergår i nattmörker. Hundarna gör även flertalet avpatrulleringar i och strax utanför det område som tamdjuren normalt betar inom. Detta gör de flera gånger varje dygn för att kontrollera så att inga faror är i annalkande. Dessemellan skulle man kunna tro att de är lata och sover. Ett ovanligt ljud eller kanske en luftburen doft - som man ibland ser dem fånga upp - får dem att plötsligt rusa upp och försvinna ur synhåll med blixtens hastighet. Efter en snabb kontroll av omgivningen är de lika snabbt tillbaka hos djuren igen för att fortsätta ”sova”. Det är en ljuvlig upplevelse att få följa med och se Kangalhundar på jobbet. Man kan också om man studerar dem noga se hur dom med kroppsspråket kommunicerar med fåren/getterna i olika situationer. Fåren/getterna lär sig också snabbt att tryggheten är störst i närheten av hundarna. Man kan se hur de lägger sig nära hundarna när de ligger och idisslar, eller bara vilar.
Visa respekt
Om du träffar på herdehundar i arbete så tänk på att visa dem respekt. Håll dig på tillräckligt avstånd från deras flock så du inte stör dem. Om/hundarna ändå kommer emot dig, ska du lugnt gå därifrån. Undvik att ta för mycket ögonkontakt då detta kan uppfattas som hotfullt av vissa hundar.
Faktaruta
-Kangalhunden är en stor och kraftfull herdehund med respektingivande hållning och balanserade proportioner.
-Huvudet är stort; öronen mediumstora, svarta och hängande; en svart mask täcker nostryffeln och nospartiet;
-Färgen kan variera från sand till ljusgrå;
-Den korta, tjocka dubbla pälsen samt svansen som bärs i en öppen skruv över bakre delen av ryggen och formar en cirkel när hunden är
alert är typiska karaktärstecken för rasen.
-Vikt på hanhundar är 50–70 kg och 40–55 kg på tikar
-Mankhöjd 70–85 cm för hanar och 65–75 cm för tikar.
-En Kangalhunds blotta närvaro håller oftast ”rovdjur” på tryggt avstånd från djurflocken.
-Kangalhunden skapar ett beskyddande och balanserat förhållande till djuren i flocken.
-Hundarna är och arbetar självständigt och vill ha full frihet att försvara sin djurflock.
-Kangalhundar är mycket intelligenta och avgör snabbt om ett potentiellt hot är äkta eller falskt.
-En Kangalhund är modig, snabb, vig och varnar/avvisar i första hand vid fara, men kan också gå i närkamp/jaga iväg en inkräktare om det
krävs.
-En Kangalhund ska inte visa onödig aggressivitet och är full av kärlek och lojalitet till sin flock och sin ägare men oftast avvaktande och
reserverad mot främlingar
Mer Information
Man bör välja hundar från linjer och med föräldrar som man vet fungerar i arbete, då är chansen störst att det kommer att fungera. Försök hitta en uppfödare som förutom friska och sunda hundar, kan rasen och är villig att hjälpa till under utbildningen av hunden. Tyvärr finns det som i de flesta raser oseriösa ”uppfödare” som enbart är ute för att tjäna pengar, även inom denna ras.
Om du är intresserad av att få veta mer om boskapsvaktande hundar generellt kan du ta kontakt med Viltskadecenter på Grimsö. Där kan du få hjälp med allmänna råd, tillstånd mm som man måste ha för att få ha hunden lös i skog och mark sommartid. Läs mer på deras hemsida www.viltskadecenter.se
Svenska KangalSällskapet kan också hjälpa dig om du är intresserad och vill få mer information om just Kangalhundar för arbete. Du hittar oss på www.kangalklubb.se | 
